Inte mycket...

aktivitet på denna bloggen... njuter av livet, har en skön semester, träffar vänner och går på marknader. Skriver som Ida... Det ska va gött å leva, annars kan det kvetta... Det ÄR gott att leva.. Kram!

Ont i fötterna...

Nu har jag iallafall blivit klar att boka tid för koll av fötterna, något måste man kunna göra, ont gör det, känns som jag har en massa stenkulor i skorna.. Utställningen avklarad och mycket lyckad... På torsdagkväll kommer Inkan, vi ska ha en mysig helg, på lördag blir det Fredrikdalsteatern och dom andra dagarna hittar vi på annat, vad får vi se. Vi ska i varje fall äta midsommarmat på midsommarafton, hur den ser ut kanske jag lägger in bild på... Den är garantgerat lite olik vanlig midsommarmat :)

Carin och jag körde mot Stockholm torsdagen den 10 maj, vi kom fram vid 18 tiden och första natten skulle vi sova hos Carins kusin på Eckerö, så mysigt och trevligt. På fredag morgon körde vi in mot stan och SAS Radison vid centralstationen, fast det var inte där vi började, vi hamnade först på ett annat hotell, typiskt oss, parkerar i garaget och sitter och väntar i foajén när vi inser att vi nog är på fel hotell.... jaja, tillslut hittade vi rätt. Det börjar med ett besök på stadshuset med samling i Blåhallen för att sen ta oss in i Gyllene salen där det serverades lunch, väldigt trevligt. Mot hotellets konferenslokaler och öppnande av Philippa Reinfeldt som är mycket duktig på att tala, hela helgen förflöt snabbt av väldigt många föreläsningar, kanske lite väl packat program för oss som har cyto hjärna och kanske har lite svårare att ta in så mycket, det var nog bara två föreläsare som vi kunde varit utan, annars var det så otroligt intressant allt. På fredagskvällen var vi på hotellet och åt och underhölls av en fantastisk kvinna som endast 5 dagar innan fick sin sista cytostatika, så imponerande att kunna stå på scenen och se så fräsch ut och kunna uppträda och ge oss så mycket... Tack Susanne Ericsson, du är fantastisk! Det var även en ackapella grupp som var mycket duktiga. På lördagkväll var det buss till Nordiska Museet, där uppträdde tre magdansörer och Kevin Borg, våldsamt jubel när han kom in, han förlorade sin mamma i bröstcancer så BRO ligger honom varmt om hjärtat. Söndag, avslut och hemfärd, en helt underbart trevlig vistelse i Stockholm, Tack Victoria för att jag fick möjligheten att vara med. När vi kom hem från Stockholm så var det massor av jobb med utställningen, jag kommer inte dra det här, det var mest problem med programmet och grymt mycket extra jobb för mig... men utställning som var förra helgen blev mycket lyckad, vi har fått beröm för vårt arrangemang och det värmer. Nu ska jag försöka ta det lugnt, det blir inte lätt när jag har tusen saker jag vill göra.... får nog söka för mina fötter, det kan inte vara möjligt att det ska vara så här resten av livet, det gör ont när jag går, jag går som om jag har kulor i skorna...

Nordisk bröstcancerkonferans 11-13 maj 2012 Idag åker jag till Stockholm på konferens, ska bli så intressant, jag återkommer med uppdatering!

Berg och dalbana

Så ser mitt liv ut just nu, mitt mående är som värsta berg och dalbanan, ont i halsen, ont i huvudet, ont i kroppen och värst är fötterna, jag mår pest psykiskt pga att jag inte har jobb efter sommaren.... 50 år, ingen bra utbildning och cancerbehandlad, inte ser det så ljust ut... Är hemma från jobb och det gör att jag får så dåligt samvete, få alltid det, hade det när jag fick cancer också, är uppfostrad att man ska jobba, alltid... jag har inte råd att vara sjukskriven.... pest med andra ord....

Nu är jag här...

Det var ett tag sedan jag skrev och får så dåligt samvete nr jag inte skriver för jag vill men har inte riktigt gnistan för det. Det har hänt massor, jag har varit på Sydkattens utställning en hel helg och det ger mig så mycket positiv energi, nu är det fullt jobb inför vår egen utställning den 2-3 juni, det är jobb varje vaken stund. Vi har varit på träff med dom andra "cancer"tjejerna i Helsingborg, en underbar dag som ger massor av energi och som jag tar fram när jag känner mig nere. Vi har varit på föreläsning i Kristianstad med den läkaren som opererade mig första gången. Sen även 3 dagar i Alvesta och slutfört utbildningen till Kontaktperson, konstigt jag känner mig trött? Misstänker att det är Fatique som drabbat mig, inte sömnig men trött hela tiden, ingen energi och dålig ork. Jag har ju även blivit uppsagd och det gör ju såklart att man blir deppig och nere... Det som ger mest glädje just nu är att vi snart är klara med tapetseringen av vardagsrummet, det ska bli sååå skönt när det är klart, har jag riktig tur är det klart på tisdag.... förarbetet tar alltid så mycket längre tid än man tror. Och om två veckor åker jag och mina goa "cancer" vänner till Nordiska Bröstcancer konferensen i Stockholm, vi kör torsdag morgon och kommer hem sent söndag kväll, ska bli så skoj och mycket intressant.

Jaha... vad säger man... Är ju frisk iallafall...

Livet är inte en dans på rosor, det ska gudarna veta, är man bara frisk klarar man väl allt, kanske därför jag inte tog beskedet så hårt som jag kanske borde... På torsdag kommer facket till mitt jobb, jag kommer bli uppsagd då, det finns inte utrymme för två personal, det kommer bli tufft, jag får inte mycket a-kassa på mina fjuttiga 24 timmar i veckan men det får ju gå, hoppas kunna få ett annat jobb med lite fler timmar framöver.. Jag får se det som att det är nya dörrar som öppnas, nya möjligheter, livet är fullt av överraskningar och det brukar bli bra i slutänden, har laddat hem appen Jobbsökaren...

Nu ska jag iväg och ha en trevlig helg iallafall, slutet på utbildningen till kontaktperson, ser fram emot att träffa alla trevliga igen, så nu packar jag, njuter av helgen och livet och jobbet funderar vi på nästa vecka!