Carin och jag körde mot Stockholm torsdagen den 10 maj, vi kom fram vid 18 tiden och första natten skulle vi sova hos Carins kusin på Eckerö, så mysigt och trevligt. På fredag morgon körde vi in mot stan och SAS Radison vid centralstationen, fast det var inte där vi började, vi hamnade först på ett annat hotell, typiskt oss, parkerar i garaget och sitter och väntar i foajén när vi inser att vi nog är på fel hotell.... jaja, tillslut hittade vi rätt. Det börjar med ett besök på stadshuset med samling i Blåhallen för att sen ta oss in i Gyllene salen där det serverades lunch, väldigt trevligt. Mot hotellets konferenslokaler och öppnande av Philippa Reinfeldt som är mycket duktig på att tala, hela helgen förflöt snabbt av väldigt många föreläsningar, kanske lite väl packat program för oss som har cyto hjärna och kanske har lite svårare att ta in så mycket, det var nog bara två föreläsare som vi kunde varit utan, annars var det så otroligt intressant allt. På fredagskvällen var vi på hotellet och åt och underhölls av en fantastisk kvinna som endast 5 dagar innan fick sin sista cytostatika, så imponerande att kunna stå på scenen och se så fräsch ut och kunna uppträda och ge oss så mycket... Tack Susanne Ericsson, du är fantastisk! Det var även en ackapella grupp som var mycket duktiga. På lördagkväll var det buss till Nordiska Museet, där uppträdde tre magdansörer och Kevin Borg, våldsamt jubel när han kom in, han förlorade sin mamma i bröstcancer så BRO ligger honom varmt om hjärtat. Söndag, avslut och hemfärd, en helt underbart trevlig vistelse i Stockholm, Tack Victoria för att jag fick möjligheten att vara med. När vi kom hem från Stockholm så var det massor av jobb med utställningen, jag kommer inte dra det här, det var mest problem med programmet och grymt mycket extra jobb för mig... men utställning som var förra helgen blev mycket lyckad, vi har fått beröm för vårt arrangemang och det värmer. Nu ska jag försöka ta det lugnt, det blir inte lätt när jag har tusen saker jag vill göra.... får nog söka för mina fötter, det kan inte vara möjligt att det ska vara så här resten av livet, det gör ont när jag går, jag går som om jag har kulor i skorna...