Nu är jag ledsen, jag är så trött på att vara trött, nu ska livet leka, alla tester som tagits har varit bra men det är som luften gått ur mig, jag känner mig deppig, trött och helt matt i kroppen, jag ska ha mitt efterlängtade 50 års kalas på lördag, jag har längtat så efter att få ha alla jag tycker så mycket om nära mig, men hur i hela friden ska jag orka en hel dag, kväll och natt? Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det... Igår hade jag en lugn födelsedag, var och handlade en del till helgen och firades hemma hos Annelie och Håkan, blev bjuden på middag och tårta, hade jag faktiskt inte räknat med, det var som vanligt mycket gott och trevligt, när jag sen körde hem (Leif kom senare så vi hade båda bilarna) trodde jag att jag skulle somna, det händer aldrig att jag är så trött när jag kör men jag hade det riktigt jobbigt... Idag har jag varit och handlat maten med Emelie och Marie och det blev för mycket, hjärnan funkar inte, den stänger ner så jag inte kan tänka, det känns som sirap i huvudet...
Nu ska jag sova, hoppas på att vara lite piggare i morgon då Camilla kommer och ska fixa all mat och tårtor till kalaset, hoppas kunna vara till lite hjälp...
Jag har ju kommit igång riktigt med mina promenader så jag borde vara piggare...
Usch ja jag känner igen det där. Kroppen säger en sak och alla prover/röngen och tester säger något annat. Iofs skönt att alla tester är bra men kanske är det så att kroppen signalerar på all oro, allt man genomgått och liksom vill "ta igen sig lite"?
SvaraRaderaJag har också varit mer deppig under en period. Vet liksom inte varför. Men ja vi alla med C vet ju vad vi pratar om. Det är skönt för "di där andra" de förstår nog inte riktigt även om de nog vill försöka göra det.
Massor av varma "trösta-och-krama-om-dig-kramar"
*kramar om i massor*
SvaraRadera